Det pågår just nu ett försök att relativisera kolonialismens förtryck och massmord. Detta försök inleddes i en krönika av Ulf Nilsson i Expressen och har fortsatt i händerna på Johan Hakelius i Aftonbladet. ”Världen, på det stora hela, är bättre till följd av västerländsk kolonialism. Detta därför att västerländsk kultur hade en civilisatorisk inverkan” slår Hakelius fast.

Han ger läsarna en historielektion om att massmord minsann inte uppfanns under kolonialismen. Detta försvar är orimligt och kan användas av vilken massmördare som helst i historien. Varken Kim Il-sung, Pinochet eller Stalin uppfann massmord. Försvaret fungerar särskilt dåligt för kolonalismen eftersom kolonisatörerna hade teknologi som möjliggjorde massmord i en omfattning som var ny för världen.

Kolonalismens dödsoffer upphörde inte ens när slaveriet började fasas ut. Tvärtom fortsatte skräckväldet. Svält som orsakades av den politik som fördes av det kolonalia Storbritannien kan enligt historiker ha lett till 60 miljoner dödsfall enbart under slutet av 1800-talet.

Därför bleknar jag när jag läser Hakelius lovord om att kolonalismen spred ”kultur”. De döda kan inte avnjuta kultur. Den historia som Hakelius skriver är alltså inte förlorarnas historia, det är vinnarnas.

Att plundra och förslava tärde på samvetet redan under kolonalismen. Därför skrevs många försvar av agerandet. Det hette att man spred Gud, civilisation eller kultur. Hakelius upprepar år 2014 okritiskt det kolonala försvarstalet. Det är ofattbart, ohyggligt, att människan inte drar lärdomar av sina värsta misstag.

Europa har och hade mycket att ge till världen. Allt från Homeros till pinot noir och kryssvalv. Och allt detta hade kunnat nå världen genom kunskapsutbyten och handel. Inte en enda person hade behövt torteras, våldtas, förslavas eller mördas ifall syftet med kolonialismen hade varit att sprida kultur.

När dimridåerna blåst bort kan man skåda kolonalismen för vad den var, ett fruktansvärt brott mot mänskligheten.