I fredags höll jag ett interaktivt seminarium på högskolan i Jönköping. Det var föreningen Språkrådgivning och textvård som arrangerade en språkdag om normkritik. Språkvårdare från hela Sverige var där.

Klarspråk och normkritik

Alla myndigheter ska tala klarspråk. Det betyder att myndigheter ska vara begripliga för medborgarna. Själv vill jag alltid skriva klarspråk, men jag arbetar också normkritiskt. För mig är det viktigt att synliggöra många olika människors verklighet i mina böcker.

Ibland uppstår konflikter mellan klarspråk och normkritik. Med Lätta sexboken hamnade jag i många såna situationer. Till exempel när jag ville använda ordet funkofobi, som beskriver de negativa bemötanden som drabbar personer med funktionsnedsättning. Ordet fanns inte i Svenska Akademiens Ordlista. Utgivaren av Lätta sexboken, Myndigheten för Tillgängliga Medier, undrade med rätta ifall de kunde använda ett ord som officiellt inte ens existerar? Jag stod på mig. Och 2015 accepterades ordet funkofobi av Svenska Akademien.

Det går att förändra språket och de språkvanor läsare har ifall man jobbar tydligt och konsekvent med normkritik. Och det var just redskap för detta som jag delade med mig av.