Hittat några språkfel på min blogg? Det har jag! Och jag tycker inte det gör något.
Jag jobbar som journalist och har rätt bra koll på svenska språket. Att det ändå lätt blir fel när jag skriver på nätet beror på flera saker. Ett skäl är att jag ibland skriver på iPhone eller iPad. Knapparna är små, och risken att träffa fel är stor. Dessutom är skärmen liten vilket ger begränsad överskådlighet över texten. Det blir svårare att upptäcka felen. Dessutom skriver jag gärna snabbt när jag skriver för nätet, lite som när jag smsar.
Men det här gör inget. Stavfel i mina böcker vore jobbigt eftersom de skulle störa läsupplevelsen. Man har vissa förväntningar när man närmar sig mediet bok. Men förväntningarna på webben är annorlunda.
Internetanvändare vill ha snabb tillgång till material vilket gör att vi är mer benägna att förlåta småfel än, säg, den som väntat ett år på uppföljaren till Cirkeln.
Men en kanske viktigare sak (för mig är det viktigare) är att på nätet är man sin egen redaktör. När du läser en tidning finns en redaktör som bestämt urvalet och därmed fungerat som filter mellan dig och innehållet. Innehållet får då en högre kvalitet, men ditt urval begränsas. När du knäpper på TV:n får du hög upplösning på bilden. Men ändå är det Youtube folk samlas kring på efterfester. Folk vill helt enkelt göra sitt eget urval – och vi visar gärna upp vårt urval eftersom det säger något om oss själva.
På samma sätt har jag hållit på och lyssnat på den här låten av Die Antwoord på repeat över nätet tills jag fick tag på skivan. Jag måste själv klicka på play varje gång jag vill lyssna, vilket ju är jobbigt. Men jag tar det, hellre än att höra Danny Suacedo på radio.
På samma sätt tänker jag mig att vi är mer toleranta för skavanker på en blogg, eftersom vi som bloggläsare själva innehar redaktörsrollen, till skillnad från när man till exempel läser en intervju med nämnda bloggare i en tidning.
Eller har jag fel? Är du kanske farbror språkpolisen och har kommit för att hämta mig?
Stavfel i blog gor inte sa mycket, tycker jag personligen. Sa lange meningen i sag ’makes sense’. Jag blandar garna svenska o engelska. O det e for att vi ror oss mot en globaliserad sammhalle dar vi unga vuxna har blivit mer internationalla.
Webben, som du skriver, ger oss valmojlighet att valja det vi vill lasa / lyssna / titta pa, men mycket av det man laser som inte ar redigerat har mer dott ut mot ’fiction’. For lasare, ar det viktigt numera att gora en egen uppfattning av det man tar in.
Det fina med blogg skrivande e att ’folket nu har en rost’. En person kan skriva om ett ’brand’ eller foretag och na till flera tusentals lasare och paverka dessa.
Nasim! Apropå det andra du skrev, om att jag måste skaffa Disqus. Jag har nu installerat det men ser ingen skillnad. Om jag inte lyckas lösa det själv, expect a mail från mig där jag ber om hjälp!
Ag tyker stavfel är fult. Även på nätet vil man ha flyt, inte bryta sönderr texten. För att inte tala om alla särskrivningar, dom är jätte dumma.
Patrik, jag antar att alla har sin gräns, min går vid särskrivningar…
Håller med dig om att man får stava fel på bloggen, det är ju bloggsvenska. Jag skriver mer om fenomenet här http://elaineeksvard.se/blog/2012/03/20/bloggsvenska-tankar-om-stavfel-och-sprakfascister/
Det här lät som en intressant text men jag har svårt att förstå och ta till mig innehållet i den. Det verkar nämligen ha fallit bort en bokstav i näst sista stycket (intervju med nämna(!?) bloggare…), det här gör mig mycket förvirrad och jag tappade helt greppet om texten.
Bara för att jag gillar dig korrar jag felet. Den här är för dig, Magnus 🙂