Journalistkåren går åt höger, skulle man kunna tolka det som när man läser Kent Asps undersökning om journalisters partisympatier. Favoriten går från att vara (S) till att vara (MP). Men kommer det här förhållandet att hålla i sig? Undersökningen gjordes under Juholts tid som partiledare, och hos befolkningen i stort har ju (S) gått fram efter att Löfven tog på sig ledartröjan.

Att (MP) är störst bland kvinnor och att mediechefer står längre till höger än journalisterna de arbetsleder är något som jag känner igen från min tid i branschen. Men den viktiga frågan man kan ställa sig efter att ha läst undersökningen är: Spelar detta någon roll för bevakningen?

För den som inte vet om den vågar lita på sin medieredaktion kan jag komma med denna lugnande tanke: Det var just journalisters arbete som gjorde att Håkan Juholt fick det svårt. Hans citat faktacheckades, hans kvitton granskades och opinionens stöd för honom gick ner. Trots att (S) alltså tidigare var det största partiet hos journalister gjorde journalisterna sitt jobb, och stödet för (S) sjönk ännu djupare hos journalister än hos allmänheten.

Just att (S) föll så hårt, och att (MP) steg så kraftigt kan man se på som ett tecken på hur trendkänsliga journalister kan vara. Det som var en förändring på några få procentenheter hos allmänheten blev en förskjutning på tiotals procentenheter hos journalister. Men precis som journalisterna ganska lättvindigt gjorde sig av med sina Wordfeud-appar när trenden lade sig, kan maskrosen mycket väl vara en övergående trend. Det får vi i så fall veta 2017, när nästa undersökning görs. Själv har jag fortsatt förtroende för att svenska nyhetsmedier förhåller sig neutralt till (MP).