Jonas Gardell har skrivit en romansvit om när HIV kom till Sverige för 30 år sedan. Hur skulle det kunna bli något annat än bra? Och jag är en riktig mjukis, så hur skulle min läsning kunnat sluta i annat än tårar?
Torka aldrig tårar utan handskar, 1. Kärleken, är upptakten till den tragedi som ska utspela sig. Genom hela boken använder sig Gardell av kontrasten mellan sjuksängen och ungdomen.
I centrum står Rasmus och Benjamin, två 19-åringar vars liv äntligen ska börja. För Rasmus har livet fram tills dess varit ett långt utanförskap, en väntan på att bli tillräckligt vuxen för att själv kunna söka upp livet. Och så kommer det. Han tar studenten och flyttar till Stockholm. Längs storstadens gator letar han efter kärleken.
Benjamin letar också. De två killarna passerar till och med varandra utan att märka. Veckorna går och tiden trycker obarmhärtligt framåt. Det publiceras notiser om en ny sjukdom i USA som inte så många lägger märke till. Medan Rasmus och Benjamin söker efter kärleken håller också tidsfristen på att ta slut, och allt som byggs upp kommer snart att svepas bort.
Gardell har inte bara skrivit en roman om hivvirusets intåg i Sverige och dess påverkan på samhället och människors liv. Det här är också en uppgörelse med ett samhälle som svek. Som trängde ut homosexuella i mörkret och sedan med äckel levererade sjukhus- och begravningsplatser. En cocktail av fördomar och noggrann myndighetsutövning som vi kan se spår av också i dagens smittskyddslagstiftning.
Ibland under läsningen önskar jag att Gardell skrivit två olika bokprojekt. Ett skönlitterärt och ett facklitterärt där han kunnat lägga delar av den historiska faktan. Troligen för att jag själv är inläst i ämnet och får ut mer av gestaltningen än av den historiska bakgrunden.
Men Gardell har skrivit en bok för den breda allmänheten och där fungerar de historiska utläggningarna för att placera berättelsen i det omänskliga sammanhang som man knappt kan tro var det svenska 70-talet.
Många dog, många var rädda och många svek. Jonas Gardell har sett till att vi inte kommer kunna glömma.
Innehållsförteckning: Torka aldrig tårar utan handskar
Sviten består av tre delar och dramatiseras också av SVT. Jag rekommenderar att ni läser den!