Andra säsongen av Game of Thrones är sorgligt nog över, och jag funderar över hur det ska gå för mina favoritkaraktärer, bland andra Arya Stark.

När Arya flyttade till Kings Landing väntade en ljus framtid, men politisk maktkamp välte allt över ända och nu befinner hon sig på resa bort från den kungliga huvudstaden, utan sina föräldrar.

Arya Stark är ett ensamt flyktingbarn. Men till skillnad från de flyktingbarn som jag oftast möter via medier är hon rakt igenom en människa.

Offer eller myndighetsåtgärd

Skildringen av flyktingbarn brukar oftast ta två upptrampade vägar. Den ena vägen är myndigheternas beskrivning av dem. Då blir barnen siffror i rapporter. Hur många är de? Vilka kommuner vill ta emot dem? Kommer deras föräldrar till Sverige efter att barnen fått uppehållstillstånd?

Den andra vanliga skildringen är en typisk offer-skildring. Mediala offerskildringar tenderar att sudda bort alla karaktärsdrag tills det enda som finns kvar är ett perfekt offer: helt utan agens, helt utan dåliga personliga egenskaper. Faktiskt helt utan några mänskliga egenskaper alls, utom just offerskapet.

Människan bakom flyktingen

Men Arya Stark är annorlunda. Hon är inget sockersött barn. Hennes huvud rymmer tankar om hämnd och hon tvekar inte när hon använder sig av hjälp från en yrkesmördare. Hon är våldsam och hon får ingen ånger när hon ser liket efter en av hennes gamla plågoandar. För det här är hennes enda sätt att skapa rättvisa utifrån den situation hon befinner sig i, i en verklighet där vuxenvärlden står i kö för en chans att få trampa på henne en stund.

Arya skildras som modig. Hon är beredd att göra resan tvärs över världen för att komma till säkerhet. Aldrig har jag sett flykingbarn skildras ur det perspektivet i nyhetsmedier.

Med Arya Stark blir flyktingbarnet en riktig människa. En person som faktiskt också fanns innan hon hamnade på flykt. Tänk att man behövde skapa en värld med drakar och trollkarlar för att kunna skildra detta.