Idag kom domen där tre medarbetare på Expressen dömdes efter att ha köpt ett vapen i Malmö och sedan överlämnat det till polisen. Domen har väckt protester, bland annat från SVT och Expressen.

Jag tänker inte blogga om den juridiska biten. Istället är jag intresserad av frågan: gjorde journalisterna rätt i sin yrkes-utövning? En del trötta röster i kommentarsfält har nämligen menat att journalisterna inte hade behövt köpa vapnet. Det hade gått att bevisa att det finns vapen i omlopp ändå. Och det är helt rätt. Det hade räckt med lite siffror från Polisen eller någon annan myndighet för att ha täckning till en artikel om vapenhandeln.

Men journalistik handlar inte bara om fakta. Det handlar också om berättande.

Ord och bilder hämtade från verkligheten är mycket tydligare för läsarna än några siffror hämtade från en tabell. Genom att journalisten som vanlig laglydig medborgare gå ut på stan och köper ett vapen, sedan går raka vägen till polishuset och lämnar det på skrivbordet till en av brottsbekämpningens makthavare, visar med smärtsam tydlighet vilket misslyckande bekämpningen av olagliga vapen står inför. Inga siffror eller intervjuer med allvarliga forskare hade kunnat förmedla detta bättre för Expressens läsare än det förfarande journalisterna valde. Att visa, inte bara redogöra, är något som svensk kvällspress är beundransvärt bra på.

Huruvida det stilistiska knepet kommer att kosta journalisterna dagsböter vet vi inte än, eftersom de kan komma att överklaga. Men oavsett vilken juridisk tolkning förfarandet i slutändan får så är det här god journalistik.

Värt att upprepa

Om några år kanske de brottsbekämpande myndigheterna påstår att de fått kontroll över den olagliga spridningen av vapen i Malmö. Då hoppas jag att Expressenjournalisterna återkommer med samma metod för att ta reda på om sakernas tillstånd verkligen förändrats.