Idag har jag en glad nyhet!
Jämställdhetsminister Maria Arnholm har förordnat mig i rollen som expert i Utredningen om män och jämställdhet (U 2012:10). Det betyder att jag kommer att bistå utredningen med kunskap och underlag. Förhoppningsvis kommer jag att kunna påverka vissa slutsatser i utredningen!
Jag känner mig hedrad och ser fram emot arbetet. Jag kommer att använda utrymmet för att lyfta frågor som rör mäns sexualitet och hur den påverkas av maskulinitetsnormer. Inte minst vill jag ge plats för frågor som rör sexuellt våld.
Till idéarbetet hoppas jag kunna bidra med ett normkritiskt intersektionellt perspektiv på maskulinitet.
Det finns hos gruppen män en vilja att bygga ett mer jämställt samhälle och att frigöra sig från trånga normer. Om den här viljan utvinns kan det innebära betydande förändringar för vårt samhälle. Den nya utredningen om män kan bli en nyckel i det arbetet!
EDIT: Läs om utnämningen i Medievärlden och i Feministiskt Perspektiv!
Fantastiskt! Utan att antyda att den skulle innehålla något som är nytt för dig vill jag gärna tipsa om en artikel jag skrev tidigare i år. http://politik.richardolsson.se/2013/03/svinet-som-var-jag/
Lycka till!
Ja, tänk att i så unga år få representera alla män som expert. Du kommer säkert att lyckas utmärkt och eftersom jag gillar dig samtidigt som jag ser dina brister kan jag bara utbrista i ett lycka till!
Jag tittade på den intervju med dig på TV4 som du laddat upp på YT, angående din bok ”Respekt”. Den bild jag får av dig är att du är en snäll kille och jag tror säkert att du kan vara en behaglig sexualupplysare i klassrummet, speciellt för de blyga killarna som fortfarande har några år kvar innan de kommer börja träffa tjejer.
Men ärligt talat, ditt sätt att tala om sex låter väldigt… politiskt korrekt. Ber om ursäkt för uttrycket, det är oerhört uttjatat, men jag får känslan av att du vill förmedla ett förhållningssätt till sex som ska präglas av politiska värderingar. Men det fungerar inte riktigt om man ska ha bra sex.
Den psykologiska biten handlar till stor del om dominans och underkastelse. Mina egna erfarenheter och många andra som jag talat med menar att män som är fega, avvaktande, frågvisa, inte tar initiativ eller är konstant orolig för att såra/skada/kränka sin kvinnliga sexpartner helt enkelt förstör sexupplevelsen för kvinnan.
Respekt när det kommer till sex bör inte gå längre än dessa punkter:
1. Förståelse för att sex binder samman människor. Man gör ett avtryck i den andra själ, för att uttrycka det lite flummigt, när man har sex även om det bara är för en kväll. Man blottar sig och gör sig sårbar. Man måste vårda denna sårbarhet och ha respekt för den. Tyvärr måste man delvis gå livets hårda skola för att lära sig detta, men genom att aktivt diskutera känslor och sex med sin omgivning kan man lära sig att hantera detta på ett bra sätt för båda parter.
2. Ha ett gemensamt stopp-ord som man kommit överens om. När någon säger ordet så är det stopp, genast. Då finns det inga osäkra gränser eller betyder-ett-nej-verkligen-ett-nej eller liknande. Dessutom kan man då spara ordet nej till själva sexakten och kunna säga nej utan att få gehör vilket kan vara oerhört eggande. Stoppordet ger också båda makten, vetot, att sätta sina egna gränser. Det kan vara ett mycket potent redskap för att utforska sin sexualitet.
Behärskar man dessa två punkter behöver man inte be om lov, ta demokratiska beslut i sängen, kvotera positioner eller uppnå någon slags jämställdhet under sexakten. Då kan man bli djurisk, släppa lös sig själv och uppleva situationen på ett helt annat sätt. Sex handlar om att tolka signaler, inte ha ett regelverk (förutom stoppordet!).
Vad jag försöker säga med den här kommentaren är att om du ska presentera manlig sexualitet så hoppas jag att du förmår dig presentera den för vad den är. Våldsamt sex är inte detsamma som sexuellt våld så att säga. Om lek är kamp på liv och död fast bara på låtsas så är sex en våldtäkt fast bara på låtsas. Den sista meningen kan upplevas som oerhört provokativ men fundera lite på den…
Mvh
/Anders Lorén
Tack för era kommentarer!
Anders Lorén: (Jag tror) jag förstår vad du försöker förmedla och jag vill uppmana dig att läsa boken Respekt och se vad du tycker. Jag är ingen motståndare till BDSM och lägger ett stort fokus på samtycke.
Bengt Andersson: Tack för peppen! Dock ser jag mig inte som en företrädare för alla män – jag har nog blivit utnämnd för det arbete jag gjort med tonårskillar. Så jag ser det som att jag fått förtroendet inte för vem jag är men för vad jag har gjort.
Richard Olsson: Tack, jag ska kolla in din blogg.
Tacka inte för mycket, jag har kritiserat dig innan i några frågor och jag ser inte dig som representant för män. Men det gör kanske ingen annan heller. Din expertis gäller kanske annat?
Lycka till i alla fall.
Bara att jobba för Arnholm måste vara en prövning!
Grattis! Finns ingen annan som kan göra det bättre än du!
Tack! Det ska bli kul att sätta tänderna i den här utmaningen!
Jag hittade hit från en av alla jämställdistbloggar som berättade om nyheten. Gratulationer till utnämningen och några frågor (Påståenden snarare)
* Det finns en hel del kritik mot det ensidiga analysredskapet som hitills genomsyrat nästan alla ,av regeringen, beställda utredningar om mäns påstådda maktövertag i relationer med kvinnor.
Därför är utredningar av den typen direkta karbonkopior av varandra. Funnes det ett sätt att komma ifrån den eviga hypotesen att maskulinitet är lika med problem, så vore det hemskt välkommet. Det är inte minst därför att maskulinitetsanalysen behöver breddas åt flera håll samtidigt.
Ett inte så obetydligt ämne eftersom det är en beställning av ett skattemedelavlönat statsråd.
Jag vill gå så långt som att påstå, att detta är du skyldig att göra. Det står mycket på spel. Inte minst tänker jag på alla våra skolpojkar som inte valt att plötsligt bli stigmatiserade som ett problem eftersom de har ett visst kön och i extrema fall redan betraktas som framtida förövare som gruppen pojkar (och framtida män)
Skulle vara roligt att höra din åsikt om det.
Hej Stromitzky. Tack för gratulationerna. Jag vill kort svara på din fråga/ditt påstående. Jag ser maskulinitet som en social produkt vi män skapar. Att män står för det mesta av våldet i vårt samhälle tyder på att det finns problem kopplade till maskulinitet. Att män inte söker professionell hjälp för sina depressioner i samma utsträckning som kvinnor visar på att problem som mynnar ur maskulinitetsnormer ofta drabbar män själva och lämnar avtryck till exempel i självmordsstatistiken.
Lyckligtvis är socialt skapade problem sådana som vi kan lösa. Det finns en stor vilja hos många killar och män att utmana problem som mynnar ur en trång mansroll. Den här viljan ska vi ta vara på i arbetet för ett bättre samhälle.
Jag håller med dig om att killar inte ska stigmatiseras och inte heller stämplas som förövare. Just genom att ha se problem som t.ex. mäns våld som något socialt betingat, inte biologiskt predestinerat, kan vi undvika att skapa sådan stigmatisering av män.
Detta är min åsikt, du får gärna fylla på med dina egna tankar!
Tack för svar. Jag håller med när du skriver att unga män generellt sett inte är benägna att försöka få hjälp när det brister i en outhärdlig psykosocial verklighet, men detta problem är så individuellt mångfaceterad att det inte ryms under en enda teori för en omfattande och allmän maskulinitetsnorm.
I själva verket så är teorin om maskulinitetsnormer , könsmaktsordningar och så vidare … Ingenting värt för en kille som sitter i skolbänken och får höra att hans sämre skolresultat beror på en antipluggkultur bland hans gelikar. Att han som pojke automatisk blir stämplad som den som tar plats och att hans biologiska kön helt enkelt är en belastning , både som social varelse och i relation till vad som förväntas av honom.
Jag vill gärna dra det till en spets. Jag vill vända på steken. Om pojkarna vare sig är benägna att sitta ner och plugga, varken förväntas söka hjälp när det brister, och ständigt, inte minst genom media , både förhånas, förlöjligas och både ser och hör med egna ögon och öron vad ledande feminister egentligen anser om män. ja, då är jag inte förvånad att pojkar och de framtida männen drar sig undan den massiva ”Jämställdhets” kampanjen.
Det finns ett problem som måste lösas först innan vi kan börja jobba med jämställdhet på riktigt – och det är att sluta med den offentliga dagliga mobbningen via media – mot våra pojkar och män .
Jag ser inget annat sätt. Och vi är skyldiga att både visa respekt och omtanke mot männen. Som bekant helt vanliga mänskliga egenskaper, som i sin tur låter väldigt bekant ifråga om etiska förhållningregler mot allt levande. Med en gnutta bra pedagogik och tydlighet kommer man långt.
Hej Inti Chaves Perez, du skriver:
”Jag ser maskulinitet som en social produkt vi män skapar. Att män står för det mesta av våldet i vårt samhälle tyder på att det finns problem kopplade till maskulinitet.”
Jag menar att könsrollerna ingalunda bara svävar fritt omkring, för att göra det svårt för kvinnor och män, utan har tillkommit som svar på samhälleliga behov. Jag utvecklar detta i nedanstående länkade kommentar:
http://www.susannavaris.com/blogg/2013/05/33-anledningar-varfor-feminism-behovs/#comment-11902
Har du några synpunkter på detta resonemang?
Hej! Könsnormer svävar inte i ett vaakum, men påverkas starkt av utvecklingar i samhället. Jag ser dock inget samhälleligt behov i att till exempel få män jobbar på förskola.
Tack för publiceringen av min fråga och för ditt svar.
Jag tycker att det vore utmärkt med flera män i förskolan. Ingen konflikt där för mig. Jag skulle till och med kunna tänka mig, att män som inte är uttalade feminister skulle kunna få jobb där.
Mats Olsson har ju skrivit mycket mera om svårigheterna att rekrytera män till förskolan (än ovan), och om de dubbla budskap man kan ”ana” i det som sägs i detta ämne:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/05/26/m-n-dubbelbestraffas-i-f-rskolan
http://www.newsmill.se/artikel/2012/06/17/p1-programmets-svartm-lning-av-m-n-f-rsv-rar-j-mst-lldhet
http://www.newsmill.se/artikel/2012/12/13/s-bromsas-rekryteringen-av-fler-m-n-till-skolan
*
Jag ser, utöver detta, ett behov av ett brandförsvar där de som skickas ut att rädda människor i fara, också klarar av alla de fysiskt tunga arbetsuppgifter som kan förekomma där. Jag talar visserligen i egen sak, eftersom jag själv är ganska storväxt, men personligen tycker jag att det är mindre allvarligt om det sker en slags ”diskriminering” i uttagningen av de som anställs som brandbekämpare, på grundval av meriter och fysisk förmåga, snarare än att det sker en de facto ”diskriminering” av storväxta, men utsatta, kanske medvetslösa, människor, som i skarpt läge behöver hjälp med att bäras/släpas ut ur en rökfylld och kanske brinnande byggnad. Vad säger du om det?
(Mer om kvinnor som brandkårspersonal här:
http://genusdebatten.se/kvinnor-som-brandsoldater/ )
Jag vet tyvärr för lite om brandkåren för att ha en åsikt i frågan.
Utredningen kommer att titta på arbetsmarknaden med inställningen att det är viktigt att män har tillgång till och ser en möjlighet att involvera sig i arbetsmarknadens alla sektorer.
”Utredningen kommer att titta på arbetsmarknaden med inställningen att det är viktigt att män har tillgång till och ser en möjlighet att involvera sig i arbetsmarknadens alla sektorer.”
Gott så. Lycka till!
Spännande!
Jag ser fram emot att jämställdhetsarbetet går in i en ny fas nu när ministern tagit ställning för att det är viktigt att rekrytera män till skola och förskola:
http://tystatankar.com/2013/05/06/jag-tror-pa-maria/
Nu finns utrymme för spännande dialoger!
En manlig genusit är fortfarande en genusit.
Det var inget glatt i den nyheten. Tvärtom. Tragiskt.
Ok, då ska ännu mer skattepengar ner i genusrännan.
Finns det inte tillräckligt med floskler som vänstermaffian tagit fram?
Det är inte jämlikhet som de vill uppnå utan en total underkastelse från männens sida.
Den nuvarande generationen i allmänhet och den högljudda spillran av den i synnerhet hade inte funnits om inte män hade fått vara män för 2000 år sedan …
Vänstermaffian i regeringen vill med utredningen uppnå mäns underkastelse? Spännande värld du lever i.
Hej Jean,
Mycket riktigt gästade jag P1 för att prata om sexuella trakasserier. Dock fanns inget ”numera” i vårt samtal. Ingen påstod att det blivit vanligare eller värre med sexuella trakasserier. Däremot har det i medier denna sommar publicerats texter som gjort att ämnet kommit upp till diskussion.
Du kan lyssna på inslaget och samtalet igen här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5616292
Jag har raderat delar i din kommentar där du tillskriver sexuella trakasserier personer av en viss yrkesgrupp och personer av viss härkomst. Jag har inte sett några undersökningar som kan styrka dina antaganden. Tvärtom visar undersökningar att sexuella trakasserier är ett utbrett fenomen och jag skulle därför inte tillskriva fenomenet varken klass eller ursprung.
Mvh
ICP