Min kompis Elaine Eksvärd utkommer idag med boken Medan han lever, som handlar om Elaines barndom. När Elaine och jag pratat om hennes barndom i Bredäng och om hennes familj har pappan aldrig nämnts. Därför trodde jag att pappan var död. Men det visar sig vara något mycket mörkare som döljer sig bakom tystnaden om pappan.

I Medan han lever tecknas bilden av säregen pappa. Till en början påminner han om pappan i Åsa Lindeborgs roman Mig äger ingen. Pappan är slarvig men har glimten i ögonen och blir därför förlåten av alla. Men berättelsen blir mörkare när pappan börjar utföra sexuella övergrepp mot sin dotter. Då tappar man som läsare viljan att förlåta.

Medan han lever är en måste-läsning. I vårt samhälle pratas det generellt sett för lite om sexuellt våld, och sexuellt våld mot barn är det särskilt tyst om. Men brotten sker runt omkring oss, och den drabbade kan vara man själv, ens granne eller den där kompisen som inte pratar om sin pappa.

Vi har i Sverige den usla idén att det är viktigt för alla barn att ha umgänge med sin pappa, oavsett hur dåligt han lever upp till föräldrarollen. Därför tvingas barn leva med pappor som dömts för våld mot den egna familjen. I Elaines fall levde mor och dotter i ett skyddat boende, men mamman var ändå var tvungen att lämna ifrån sig Elaine varannan helg. När Elaine sedan kom hem frågade mamman oroligt: Har han rört dig? Den situationen är ett svek mot barnen. Vi måste släppa den här omtanken om föräldrarna och istället tänka på vad barnet har för rättigheter.

Det jag gillar mest med boken är att den visar komplexiteten i att vara brottsoffer till sin egen förälder. Barn älskar oftast sina föräldrar och gör allt för att skydda dem, även om föräldern än sexbrottsling. Därför behövs kunskap om vi vuxna ska känna igen symptom på att ett barn blir utsatt. De flesta barn kommer inte själva att söka hjälp.