Min blogg har sedan starten nått sina läsare främst genom Facebook och Twitter. Jag har postat en länk och sedan har publiken hittat hit och själva postat länken vidare.
Men i förra veckan hände något nytt. En främlingsfientlig sajt länkade till mig, vilket gav mig en ny publik. Det rasslade till i kommentarsfälten och jag blev därför tvungen att införa förhandsmoderering av kommentarer.
Ett omedvetet experiment
Det som hände mig i förra veckan är intressant eftersom det går att tydligt avgränsa rörelsen i trafik och ta reda på en fråga som jag länge ställt mig: Hur många är egentligen de här ”nationella” som fyller kommentarsfälten?
Enligt dem själva är de många. Ja, de menar ibland att de till och med representerar majoriteten. Ofta ser jag kommentarer som är formulerade inte som att ”jag” tycker något, men att ”vi” eller ”allmänheten” har en åsikt. Och att de som säger emot är bara en liten klick inom media.
Så hur står det egentligen till?
Förra veckan hade jag 482 besök från nationella via en främlingsfientlig sajt. Övriga besökare var 3837. De övriga lämnade 2 kommentarer under veckan. De nationella postade i sin tur 21 kommentarer.
Hårdraget kan man säga att om man läste en nationell kommentar på min sajt betydde det att sajten haft 23 nationella besök. När man läste en kommentar från övriga personer så hade sajten haft 1918,5 övriga besök.
Sett till antalet kommentarer såg det ut som att de nationella var i majoritet. Men om övriga hade kommenterat i lika hög utsträckning som de nationella skulle siffrorna i kommentarsfälten varit 21 mot 167.
Möjliga slutsatser
Ibland ser man kommentarsfält där många ”nationella” debatterar mot några få personer med övriga åsikter. Det är då lätt att tro att de nationella är fler, vilket inte behöver stämma. Sett till siffrorna på min blogg ligger det lika många människor bakom en kommentar från övriga som bakom 83 nationella kommentarer.
För personer som jag själv, som sysslar med publicistik på nätet, är det också viktigt att hålla i minnet att innehåll som driver många kommentarer inte behöver vara samma sak som innehåll som driver hög trafik.
Jag håller med! Har sagt det också när bloggen blivit fylld av mycket skit och folk sagt: ”Gud vad många galningar det är som besöker din blogg” men så har man tagit upp just detta, det ville säga att de är lite mer måna att skriva än andra, och att det är det enda som får de att se ut som många. Dessutom är det alltid lönt att tänka på att människor som inte håller med eller är arga alltid har ett större incitament att kommentera än folk som tycker något är bra och håller med. Så funkar vi människor! Lite synd ibland, kan jag tycka.
Det blir ju en diss mot dina besökare om folk tror att det bara är puckos som besöker dig, men egentligen är de flesta schyssta.
Javisst, så är det! Så det känns viktigt att ta upp sånt 🙂 Också viktigt så att människor inte ska känna att det är hopplöst och att hela världen är fullsmockad och förlorad till alla hatare. Viktigt då att ta upp det positiva så att människor känner sig uppmuntrade, tycker jag 🙂
Jag är inte rasist, men jag kommenterar ändå.
I alla fall, så där är det ju överlag på olika internetforum eller insändare till tidningar, det är oftast de som vill klaga på något som hör av sig.
Sån är jag med! Jag kommenterar för sällan.
Jag är en av de där 3837 – kommenterar sällan hos någon, men läser din blogg med glädje. Bara så du vet.
Tack Ulrika! Tycker det är jätteroligt att få veta vilka mina läsare är.
Tror att du har helt rätt i ditt antagande att näthatarna är få. Ett annat tecken på det är bloggaren Anders Svensson som nyligen skrev att det för honom räckte att blockera 250 kommentatorer för att så gott som helt slippa denna typ av kommentarer på sin blogg. Här är hans blogginlägg:
http://blog.zaramis.se/2012/06/12/nathat-och-kommentarsfalt/
Intressant inlägg som påminner en om att de starkaste rösterna inte alltid talar för en majoritet av publiken. Att posta flera kommentarer med olika signaturer är också mycket vanligt.