Sitter på jobbet och försöker formulera en ansökan om pengar till ett jättesmart hivprojekt. Problemet är att jag själv vet exakt hur bra och smart projektet är, men det är inte så lätt att beskriva det i text.

Jag har gjort en disposition till projektbeskrivningen, men som ni ser har jag strykt och gjort ändringar för jag är inte nöjd.

När jag fastnar på det här sättet brukar jag prata högt, det är ofta lättare att beskriva i tal än i skrift. Så nu ska jag prata högt med min osynlige kompis en stund. Hoppas att ingen på kontoret hör och tror jag blivit galen!

Bjuder min osynliga kompis på capuccino och singoalla-kex! 😉