Igår var jag och pratade i SVT:s program Debatt. Idag var jag och pratade på Teater Smuts efter deras föreställning Do it like a dude som handlar om mansrollen.

Skillnaden mellan de båda samtalen är verkligen som natt och dag.

TV-programmet började med att en man sa att han inte ville debattera mer för att samtalsklimatet blivit så hätskt. Sedan lämnade han studion. Sedan började vi prata om samtalstonen på Twitter, och för dem som inte använder Twitter måste det tyvärr framstått som ett helt sjukt medium och jag tror att ingen som såg debatten förstod varför vi journalister faktiskt gillar Twitter.

Samtalet på teatern idag blev desto roligare. För att börja med kan jag säga att pjäsen var intressant. Den handlade om att göra maskulinitet, och alla skådespelarna spelade roller som män. Eller snarare än att spela män spelade de maskulina stereotyper.

Efteråt fick jag prata om mitt arbete med killar och särskilt roligt blev det när jag fick prata om biologi. Jag är ju en humaniora/samhällsvetenskaplig person i grunden, men de senaste åren har jag blivit mer medicinsk och särskilt nu när jag pluggar andrologi blir det extra mycket att jag nördar ner mig i naturvetenskapliga detaljer kring manskroppen.

Jag skämtade om att jag blivit ”den biologistiska feministen”. Och även om det bara var ett skämt så är det ändå intressant med ett feministiskt perspektiv på naturvetenskap. Det finns en bok skriven av Donna Harraway där hon granskar forskning om apor, den måste jag läsa!

Teatern var en trevlig plats. Även om jag nådde fler personer i TV så tror jag att ingen riktigt förstod vad jag ville ha sagt där, så i slutändan nådde mitt budskap ut bättre på den lilla teatern.

Less is more, som det heter på reklam-språk.